Du stod utanför sjukhuset i dedär blå mjukisbyxorna och en gul kofta, typiska sjukhuskläder.
Du stod där utanför och rökte.
Jag var 10 år gammal.
Jag minns det som om det vore igår.
Du stod utanför entrén till sjukhuset och log mot mig, och berömde mig för mina snea hjulningar, och mina trappra men dåliga försök till att stå på händer.
Jag minns lukten av gräs, och ljudet av bilarna som körde in och ut från parkeringen.
Det kändes som att vi var där ute i en evighet...
En fin evighet...
Och jag minns hur jag sa;
"Du kommer leva tills du är hundra va??"
Och jag log stort...
Du svarade;
"Javisst! Men vad ska jag göra när du är vuxen, som dina kusiner är nu? Då kommer du ju inte ha tid med mig, kolla på dina kusiner, de har nästan aldrig tid att hälsa på mig längre, haha!"
Och så log du så där finurligt och busigt som bara du kunde göra...
Och jag visste ju att du på något sätt hade rätt, men att du samtidigt skojade, för att kusinerna älskade ju dej...
Men jag svarade ändå;
"Jag kommer föralltid ha tid för dig! Även när jag är så där gammal och vuxen!
Då kommer jag ändå hälsa på dig, så ofta jag kan!
För Jag älskar ju dig(!),...."
Jag älskar dej...
Kass bild... jau.. men tog den lite hastigt med camen...
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar